Där va en barnfamilj från Älmhult som pappa sa var från citykyrkan och när jag hör namnet citykyrkan blir jag genast ledsen. Jag känner att jag gärna tar ett steg tillbaka och att de är svårt att möta människor i församlingen. Känner mig så sviken av några av medlemmarna i församlingen som inte trodde på mig när jag berättade att en av pastorerna i församlingen förgripit sig sexuellt på mig och påminns varje gång av det jag kommer i kontakt med namnet. Något jag aldrig kommer komma över men eftersom flickan i familjen blev Wilmas lekkompis visade jag inte att jag blev ledsen.
Jag är glad i alla fall över att jag träffat Olle och att vi fått två underbara välskapta flickor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar