Det gjorde han och då var det 3-4 minuter mellan dom men jag hade inte särskilt ont så jag började sedan laga lunchen.
Kände undertiden hur värkarna kom mer regelbundet. Blev orolig och ropade ner sambon som fortfarande låg uppe och sov så han kunde fortsätta ta tiden på värkarna.
Vi åt och jag frågade honom om han tyckte jag kunde ringa och prata med hon på förlossningen. Det tyckte han att jag kunde göra så när jag ätit upp tog jag telefonen och rådfrågade dom om jag kunde åka in eller om jag skulle vänta.
De sa att jag kunde komma in men att vi kunde göra oss inordning i lugn ro innan vi började åka så jag gick upp och duschade en stund, packade de sista grejerna jag skulle ta med och ringde pappa som skulle ha hand om Wilma tills det var över.
Han kom och hämtade henne och de åkte iväg och köpte lördagsgodis när vi åkte in.
När vi kom dit blev vi visade in till ett förlossningsrum. Tiden var dryg och jag hade inte särskilt ont
men fick ligga med CTG apparaten ett tag och dom kände hur öppen jag var.Sambon blev glatt överraskad när bm sa att jag redan var öppen 4-5 cm när vi kommit hem och jag som fortfarande mådde prima.
Bm kände ochså att jag hade förstoppning så fick hon gjorde i ordning ett lavemang jag fick så jag skulle tömma mig och det gjorde jag ganska med en gång efter.
Fick ligga en stund till med CTG och vid de här laget började ja få ont, flaxade med armana och hade svårt att ligga stilla så bad att få några varma kuddar att lägga på magen så det fick jag.
Gick en stund med gå stolen och när vi kom tillbaka var smärtan enorm så de frågade mig då om dom skulle spola upp ett bad åt mig. Det ville jag så jag gick och badade. låg där en stund och kved mig tills dom tyckte de var dax för mig att gå upp.
När jag kommit upp gick det fort sen. De tog hål på hinnorna och vattnet forsade ut, smärtan blev olidlig och jag kände att jag knappt kunde hantera värkarbetet.
Bm kollade hur öppen jag var och sa till mig att ja var fullt öppen och fick krysta. ÄNTLIGEN ! Vilken befrielse. Började krysta 21.40 och 21.47 var hon ute.
De kom fullt med folk in i rummet där jag fött och de tillkallades en läkare som var tvungen att göra en gyn undersökning direkt efter jag fött för att kontrollera var blödningen kom från eftersom de hade svårt att få stopp på den och jag förlorade en och en halv liter blod och undertiden fick sambon följa med bm till ett rum för att höra hon få fram ett skrik efter att hon fått syrgas.
läkaren som undersökte mig såg att de kom från en allvarlig bristning i ändtarmsmuskulatuten och ja fick panik när jag hörde jag skulle sys efter de här. då blev läkaren irriterad och sa "ja men jag vet att du har psykiska problem men du behöver åtgärda det" för han var stressad.
I alla fall efter att ha pratat med narkosläkaren som lugnat mig åkte jag upp till OP, fick lugnande och ryggbedövningen så han kunde sy mig i lugnans ro medan sambon var hos vårt lilla nyfödda underverk. De körde mig tillbaka där sambon väntade med vår lilla nyfödda dotter och jag njöt av att de var över och myste med min lilla fina flicka.
Alma är hennes namn. Hon föddes 21.47, var 49 cm och vägde 2580 g
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar